När man vet att generna gått vidare

Idag pratade jag med äldsta dottern läääänge som vanligt.
En timme telefonledes avverkades medan jag avverkade kilometrar gåendes.
Härligt att kunna kombinera nytta med nöje.
Perfekt helt enkelt!

Vi pratade om julen och hur vi ska organisera matlagningen..ja...det blir knytkalas eftersom det blir en hel del folk och eftersom vi är finsmakare både hon och jag så kom vi på att det är vi som gör Janssons frestelse (för ingen klarar av att göra det bättre än mig ever!), köttbullar likaså..hallå KÖPA köttbullar finns inte på kartan!. Grönkål DENNA DELIKATESS är vi mästare på plus att inte alla vill ha det....(losers..heheheeeh.....sorry)

Sedan sallader och annat..hmmmmm...vi var rörande majonäsigt överens om att den enda salladen vi behöver är RÖDBETSSALLAD!
Lax och sill är givetvis ett måste men..detta inköpt överlåter vi till andra likaså skinka.
Så..viktigaste på julbordet har vi redan satt.

Vi är bäst!

Wiiihooo!

Med vänlig hälsning
//Hon som håller julmasken uppe

Ps.
Jo men faktiskt lite egen inlagd sill och lite ägg ville vi också ha..
Ds

Inte så värst lustigt och varför så krångligt

Jag är ju en person som oftast är glad när jag vaknar.
Vaknar fåordig..vill helst inte prata så mycket men känner mig nöjd.
..Om än trött.

Men saker ändrar sig ju..
Jag..är kanske inte så glad längre..sover inget vidare..just nu... trots att jag promenerar i snitt tja..18km/dag om man slår ut det på en månad

Mitt hår är i olag..ser förfärligt ut..jag ville helst ha på mig en mössa så fort jag visar mig ute..och det har jag ju..#jagkanskeöverdrivermenhåretjustnubehöverfixas

Hoppas ni mår bra..
https://www.youtube.com/watch?v=1dCgfkxL4oA

Att inte gilla läget

Nej, jag gillar inte läget som det är nu.
Verkligen inte.
Det jag vill är att ha en någorlunda lugn och trygg tillvaro och just nu känns det mycket osäkert.
Jag måste få ha en frizon jag måste få bara vara också.
Så jag har bestämt mig för att i möjligaste mån att under helgerna inte tänka så mycket på mina bekymmer utan försöka vara så glad som det går.

Och det funkar!
Det fungerar för att jag bestämt mig för det.

Nu måste jag bara finna en lösning som håller inför framtiden.
Inför vardagarna också.
Det är så mycket som jag vill berätta,dela med mig av men..
Näe..jag har börjat tänka på mig själv och väljer numer vilka jag vill dela mina bekymmerstankar med.
Mina glädjeämnen och mina fniss delar jag gärna med mig av till "alla"..men det andra..
Nope.
Det får bli till släkt och de som känner mig IRL.

Så..

Natti nitti
Sov gott

Skavsårig

Jag har lite ont i höger fot.
Lite lätt skavsår.
Kan bero på att jag promenerat 23 km idag.
Kan bero på det.

Just nu känner jag en enorm saknad efter mina döttrar och Leon.
Det känns..som skavsår i mitt hjärta.

 

 

Det finns bara ett sätt att läka och det är att prata om det.

Att längta gör ont.

Saknaden likaså.

Älskade, älskade barn som jag saknar och längtar!

Det blir som det blir..

Det är lite mycket..och lite ..just nu.
Regnade i morse och min häl sved så uteslöt jag powerwalks/promenader.
Räcker väl med att jag snittat tidigare under veckan på 30 000 steg/dag.
Jag har alltså gått minst 22 km/dag.
Bravo!

Och eftersom jag är den jag är så tyckte jag att jag ägnar denna dag till att vila..eller ja..inte promenera långt i alla fall.
Så jag tog tåget till Varberg.
Härligt!
:)
Varför inte se sig runt när man kan?

Jag är som jag är..tycker om att se mig runt..jodå..jag går mina vanliga vägar men ibland går jag vilse med flit vilket genererar extra steg och upplevelser.

Vad som händer i morgon vet jag inte..
Väntar på besked.
Men promenera lär jag göra.
Jag kallar det inte längre för powerwalks eftersom jag pausar emellanåt och hetsgår inte hela tiden.
Dessutom har jag oftast ryggsäck på mig med att "bra att ha grejer".

Nu behöver jag bara ladda in mer musik i telefonen.
För mig betyder musiken mycket.
Orka gå vidare.

Mina döttrar betyder massor!
Idag fick jag ett fint brev från yngsta.
Älskade finaste hjärtat.
Sedan så SMS:ade äldsta mig så jag nästan fick skrattkramp.
Snacka om att vi har samma sorts humor..
Bra eller dålig vad vet jag..

Men vi är är BÄST!

Älskade döttrar!

Det blir bra..så klart

Idag efter många om och men så med hjälp av Gunnar så hittade jag rätt på adressen jag ska vara på torsdag.
Ja jisses...
Jag som brukar både ha hängslen/svångrem och allt...var helt lost.
Tack finaste Gunnar för att du tog dig tid och fanns där. Och för att du har humorn.
:)
Kram
//Annelie

You need to talk?

Idag under en av mina stillsamma promenader så tvärnitade en vän till mig i sin bil och sa med sin fina och hesa röst:
- You need to talk?
Jag skrynklade lätt på min fina lilla näsa och sa:
- Jomensåatt..i morgon har jag tid.

Hmm..tid är väl det jag mest av allt har och min vän är en av de finaste vänner jag har!
:)

Du har så mycket att ge..

..sa en av ledarna när jag gick U.G.L.
Ja, det har jag..mycket att ge.
Och jag gör det..jag ger av mig själv ibland för lite för mycket samtidigt som jag lärt mig av livet att inte ge allt av mina tankar och känslor till allmän beskådan..

Mitt liv just nu är inte till allmän beskådan.
Inte mina känslor heller.
Just nu känner jag mig som en liten krabba som väljer vem jag släpper in i mitt liv.
Lite taggig och vass men så god inuti.
Ungefär så.

Jag har så mycket att ge..men jag väljer också med omsorg vilka jag vill ge till.

Så..lite Måne och Lundell

Natti nitti

Det är ju det..med allt..

Ibland så bara stannar livet.
Det blir dags för reflektion..vilket jag är både bra och dålig på.
Jag vet inte..
Harmoni..det är det jag vill..
Alltid.

Det är ju det där med tårar..

Idag var sista dagen på mitt arbete som jag stormtrivts med!
Att vara projektanställd har sina nackdelar, förlorara arbetsgivaren en upphandlingen och uppdraget går ut så..ja..med automatik så står man utan arbete.

Vilket jag gör fr.o.m i morgon.

Vi trodde att beskedet på reulstatet av upphandlingen skulle komma innan jag gick på semester men det drog ut på tiden.
Idag är jag glad över det. Jag njöt fullt ut under min semester, jag tog vara på varje dag!
Något undantag kanske.
Bland de sista dagarna av augusti kom beskedet.
- Vi förlorade..

Jag föll..var beredd men föll.
Blev så ledsen.
Förlora mina fina arbetskamrater?
Nej!

Men så var det..och idag var det dags för avtackning.
Bara ordet få tårarna att stiga i ögonen.

Och fler tårar blev det.
Började med att de spelade

Händerna mot himlen med Petra Marklund!



En av mina favoritlåtar.
De kommer sakna att jag drar igång lite bra musik vid rasterna sa de!
Rutorna skakar och alla vaknar till!
Hihi!
Och tårarna rann på mig...och på någon mer.
Finaste fina (f.d) kollegor.

Sedan kaffe på det..och..jobbigast av allt.
Presentöverräckning.
Chefen sa att hon kommer sakna mig mycket, detta var det jobbigaste hon varit med om som chef..
Mer tårar.
Och jag fick en tavla med en massa fina ord om mig, en orkidé samt ett presentkort hos en fotofirma.
(Av någon anledning kunde jag inte överföra bilderna från mobilen, tror bilderna var för små)
Några av de ord som återkommer från tavlan är:
Godhjärtad
Humor
Lugn
Hjälpsam och omtänksam
IT-snille
Mysig
Käck
Hurtig
Trevlig
Leende på läpparna och bra lyssnare
Lojal IT-klippa
Klurig
Kunnig
Ödmjuk

Hur som helst..tårarna har flödat över ett flertal gånger idag, inte bara hos mig.
Det är jobbigt att skiljas åt även om vi kommer att ses igen.

Nästa vecka på tisdag ska jag på intervju!
Jag är som klippt och skuren för den tjänsten och bara hoppas på att jag blir en av de utvalda.
Så håll tummarna.

Nu ska jag göra lite mat tror jag..
I morgon är det dags för inskrivning hos Af...(suck)
För att göra dagen lite bättre så kommer jag att powerwalka in...ca12 km blir det..enkel väg.
Givetvis går jag tillbaka.

Vad trodde ni?

På återhörande
//Annelie