Här är min rankning av barnprogram som gjort mig till den jag är.
Fantastisk, underbar, charmerande ..och.....och...tja...OCH!
Om ni har några invändningar så kan jag skylla på, i turordning.
1.) Ernst-Hugo och gänget, typiskt 70-tal (troligen kult numer)
2.) Mumintrollen - Moooomin
3.) Nalle Puh
Suck...ja jisses...HUR kan vuxet folk tycka Nalle Puh är så förståndig?
Jag fattar det inte..
Hör bara här:
Glöm inte att en svans är en svans - och inte bara en extra stump där bak
(Ehh..jahaja..jomensåatt....harkel....men okrejrå..)
Gå aldrig inomhus för att sjunga en speciell utomhussång, som måste sjungas i snön.
(Eh..vad..jo jag förstår jag borde förstå aforismen..men tyvärr...bra var det inte..å snö??)
Man vet aldrig, när ett snöre kan komma till användning
(intressant att så många vuxna dyrkar Nalle för detta Nobelpriskvalificerande uttalande)
Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre.
(Men tjöta!)
När du ser att någon sätter på sig sina stövlar, kan du vara ganska säker på att Något Spännande ska hända
(Jo..men...visst..)
Nu tryter min ork, jag tar och lägger mig till tonerna av Beppes godnattstund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar