"Ditt tal är bräddat med ironi
Du söker skyla med låtsad kyla
Den livets värme som bor däri
Men rösten bävar
I sällsam vekhet
En rodnad svävar bakom kindens blekhet
Ett eldhav brinner i hemlighet
Där ingen vet
Dit ingen hinner
Du är för spröd och för känsligt vek
För alla missljud som skära
du måste pansar bära
i livets hårdhänta lek
Du liknar snäckan i kylig damm
som aldrig kryper ur skalet fram
så ouppnåelig
så oförståelig
att ingen kommer dig nära"
Karin Boye
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar