Bergochdalbana mer Rabalder än..

...Balder.

Har nyligt kommit hem efter att skjutsat de fina "små" till tåget och därefter varit på en liten workshop som var bättre än vad jag förväntat mig.

I morse kände jag mig ganska stingslig p.g.a att jag sovit så himla dåligt inatt, jag tror att det märktes.
Nåja, vi tog oss genom frukost, packningar och posthämtning.
I bilen till stationen så kom många känslor över mig, eftersom det var jag som körde så var jag tvungen att hålla tillbaka tårarna.
Det lyckades tills då vi skulle krama om varandra.
Då..
..gick det inte längre....
Rösten brast, tårarna började givetvis rinna.
- Förstör inte din mascara nu sa svärsonen.
Och det gjorde jag inte även om det var snudd på, men man kan faktiskt inte gå med solglasögon inomhus om man inte är kändis.

Livet just nu är en sådan bergochdalbana och jag har aldrig gillat sådana.
Sorg och glädje och än mer sorg i en enda röra.
Usch
Jag blir rädd, snurrig, yr och vill bara hoppa av.
Men jag kan ju inte det.

Hoppas ni har det bra
/Annelie